Dimmornas tyngd hänger över Westeros, då länders gränser inte längre är säkra. Gamla agg och svartsjuka leder till att bannermän sträcker sina vapen mot varandra, en del för Rhaenyra och andra för Aegon. Denna lilla tvist eskalerar snabbt till en blodig massaker där fältet täcks av lik från båda husen – en sorglig förebild för det kommande kriget.
Krigets förspel: kyliga vindar varnar
Medan Rhaenyra diskuterar den annalkande blodsutgjutelsen med sin tant Rhaenys, fattar hon ett modigt beslut. Hon måste söka upp Alicent ansikte mot ansikte i Kungslunden för att försöka undvika kriget. Mysaria hjälper henne att smuggla sig in förklädd till nunna, och där möter hon Alicent vid bönebänken.
I denna spända konfrontation ber Rhaenyra desperat sin före detta vän att göra allt för att stoppa kriget. Men en skakande uppenbarelse väntar – Viserys sista ord handlade inte om Aegon utan om den utlovade prinsen och Elden och Isens sång, vilket kastar nytt ljus över tronföljden.
En profetias skugga
Jag kan inte låta bli att klaga över hur Game of Thrones-serien smutsade ner profetian om den utlovade prinsen. Jon Snow var uppenbart den sanna arvingen – blodet av is och eld – men serien antydde istället dumt att Daenerys var den utlovade. Värre än så, de kastade bort all profetia på ett klumpigt sätt genom att låta Arya döda Natten Kungen istället för Jon.
House of the Dragon visar dock att denna profetia är viktig nog att ta upp i en föregångare, vilket bara påminner mig om hur Thrones gjorde rent haveri av detta. Rhaenyras försök att undvika krig var endast halvhjärtat – hon erbjöd Alicent ingenting att förhandla med utan upprepade bara sin övertygelse om att vara den rättmätiga arvingen.
Barnen flyr undan krigets vindar
I denna upprörda tid skickar Rhaenyra bort sina yngsta söner och Rhaena med några oväckta drakungar till Valen för säkerhet. Rhaena, som ännu inte har en egen drake, blir något lugnare av detta, även om hon gärna vill vara med i striden.
Samtidigt beger sig Daemon till det regniga och övervuxna Harrenhal för att göra det redo för krig. I detta mörka slott drabbas han av en skrämmande syn – den unga Rhaenyra, återuppstånden av Milly Alcock, som syr ihop den avhuggna prinsens huvud. En häxa varnar honom om att han ska dö här.
Stark kontrast: En Prinsessas sorg och en Kungs utsvävningar
I Kungslunden uppvisar Helaena en djupare insikt i sorgen än de flesta. Hon förlåter de fattiga för att stirra under den ”hemska processionen”, insiktsfull nog att inse deras liv är oändligt mycket svårare. Hennes mor Alicent försöker trösta med ord om att ”Främlingen kommer för oss alla”, men saknar dottens vidare medkänsla.
I skarp kontrast till denna sorg super sig Aegon redlös på krogen med sina lakejer. Han härjar och driver gyckel med sin bror Aemond, precis som när de var pojkar, utan att ta sitt vuxna ansvar på allvar. Denna scen innehåller både chockerande nakenhet och fellatioframställning, som om HBO försöker jämna ut könsbalansen från Game of Thrones.
Nya ansikten i krigets virvel
Flera nya karaktärer gör entré i detta avsnitt, som de bastardavkomlingarna kända som ”Drakfrön”. Hugh Hammer-smeden, Velaryon-bastarderna Addam och Alyn samt Ulf White vid krogen – alla med drakblod i ådrorna och avgörande för kriget.
Vi möter också Gwayne Hightower, Alicents bror från Gamla Staden. Hans arrogans provocerar fram Ser Cristons irritation när de leder sina arméer mot Harrenhal. Under vägen anfalls de oväntat av Baela på draken Moondancer innan de kan nå skogarna.
Sista Samtalet: När Vänskapen Brister
I avsnittets höjdpunkt möts Rhaenyra och Alicent äntligen i Septen. Emma D’Arcy och Olivia Cooke utstrålar en elektrisk spänning från deras delade historia som vänner. Här känner de sig trygga borta från de manliga rådgivarna, och Rhaenyra framhåller männens blodtörst kontra deras ogillande av krig.
Chockartat inser Alicent att hon satte Aegon på tronen på grund av en missuppfattning av Viserys sista ord. En glimt av ånger skymtar i hennes ögon när sanningen uppenbaras. Ändå avslutas avsnittet utan något hopp – Allicent tror att kriget redan är här och att det är för sent att stoppa det nu.
Spridda tankar om säsongen hittills
- Utbytet mellan Allicent och den stackars Helaena när dottern förlåter modern var mycket intressant. Vad menar hon egentligen?
- Vi såg Seasmoke, Laenors drake. Vem kommer att göra anspråk på detta majestätiska djur?
- Jag saknar redan Rhys Ifans som Otto Hightower, Graham McTavish som Ser Harrold och den perfekta Viserys I spelad av Paddy Considine.
- Både Aegons och Rhaenyras råd är irriterande. Men kanske är de avsedda att vara det, då de även retar deras respektive härskare?
- Kommer Rhaenyra verkligen upp till uppgiften att leda ett krig? Hon verkar inte riktigt kapabel hittills.
Recensioner av tidigare avsnitt:
- House of the Dragon: Säsong 2 – Avsnitt 1 A Son for a Son
- House of the Dragon: Säsong 2 – Avsnitt 2 Rhaenyra the Cruel
