Det fjärde avsnittet av ”House of the Dragon” har varit en intensiv och spännande upplevelse för alla fans av den populära TV-serien. Säsongens fjärde avsnitt, ”The Red Dragong and the Gold”, har särskilt fått mycket uppmärksamhet för sin episka drakvridning och de komplexa familjedynamikerna som fördjupas.
I detta avsnitt möter vi Rhaenys Targaryen, även känd som ”Drottningen Som Aldrig Blev”, som tar sitt drakskepp Meleys till stridsfältet vid Rook’s Rest för att stödja sin svärdotter Drottning Rhaenyra och den svarta fraktionen. Samtidigt ser vi hur sprickan mellan bröderna Aemond och Aegon Targaryen fördjupas, vilket leder till ett våldsamt sammandrabbande mellan deras drakar.
Utöver detta får vi även en djupare inblick i Daemon Targaryens komplexa förhållande till sin fru Rhaenyra, samt en bekräftelse av Alyn och Addams härstamning från Corlys Velaryon. Avsnittets händelser har lagt grunden för en ännu mer intrikat och spännande fortsättning av ”House of the Dragon”.
Aemond, Daemon och Inbördeskriget inom Inbördeskriget
En av de mest spännande aspekterna av avsnitt 4 är den förvärrade sprickan mellan bröderna Aemond och Aegon Targaryen. Showrunners har byggt upp denna rift sedan förra säsongen, och utdelningen var fantastisk. I detta avsnitt sviker Aemond Aegon, först genom att dröja med att ansluta sig till honom i strid, och sedan genom att oförsiktigt träffa honom med en blast av Vhagars eldandning. Aemond har just tillräckligt med plausibel benådning för att säga att han försökte ta ut Rhaenys, men det var tydligt att han inte skulle ha något emot om hans äldre bror blev ett tragiskt offer i denna konflikt.
Denna utveckling är inte exakt densamma som hur Slaget vid Rook’s Rest utspelas i ”Fire & Blood”. I boken anländer Aegon och Aemond tillsammans till borgen – Criston Coles fälla involverar båda bröderna, inte bara den yngre. Och i virveln av vingar, tänder och klor nämns ingenting om att Vhagar attackerar kungen.
Aemons förräderi knyter också an till ett bredare tema i detta avsnitt, nämligen hur mycket en monark litar på sitt råd – och hur mycket deras råd litar på dem. Daemon – alltid Aemonds spegelimage, så mycket så att Matt Smith kort bär en ögonlapp i detta avsnitt – har inte träffat Rhaenyra med en blast av eldandning, men det finns en liknande klyfta mellan honom och hans drottning.
Alys Rivers kallar ut Daemon på detta: ”Så du kommer hit efter att ha tvistat med din fru? Du anländer hit ensam för att göra anspråk på borgen, och skickar ändå inga korpar.” Hon fortsätter: ”Planerar du nu att göra ditt eget anspråk?” Och sedan, för att verkligen driva hem det: ”Det är en svår sak, kan jag tänka mig, att visa vördnad för den som ersatte dig som arvtagare. Och en kvinna dessutom, ett flickebarn som du gungar på knät. Gläder det dig att hennes legitimitet ifrågasätts?”
Roligt nog tror jag inte ens Daemon själv vet svaren på dessa frågor. Som vi kan se från de drömmar och/eller visioner han upplever på Harrenhal, plågas han av skuld och självtvivel. Ville han ha sin brors kärlek, eller bara hans krona, eller både och?
Valyriansk stålrustning
I förra veckan nämnde Aegon att han bar Aegon Erövarens valyrianska stålrustning. I den här veckan ser vi honom rida ut i strid i den. Symboliken med att Aegon är lite för liten för rustningen från sin namngivare är bara för perfekt.
Valyriansk stålrustning är ett i stort sett nytt tillägg till ”Thrones”-kanon. Aegon Erövarens valyrianska stålsvärd och krona är väldokumenterade i legenderna, men hans rustning nämns aldrig. I själva verket är det bara en rustning i valyriansk stål som detaljeras i böckerna, och den kommer från ett kapitel i ”The Winds of Winter” – ja, en bok som inte har publicerats.
I Tyrions tid fanns det 19 drakskaller i Kungslandet – och vissa härrörde från lång tid innan Aegons Erövring. Den äldsta var över tre tusen år gammal; den yngsta bara hundra och femtio år. De nyaste var också de minsta; ett matchande par inte större än mastiffskaller, och underligt missformade, allt som återstod av de två sista äggen som kläcktes på Draksten.
Om det är sant att Targaryenerna har samlat in sådana skallar i 3 000 år, kan skallen bakom Rhaenyra tillhöra i stort sett vilken drake som helst. Men om jag skulle gissa skulle jag säga att det är skallen av Meraxes – den drake som Rhaenys Targaryen (Aegon Erövarens syster, och vår Rhaenys namngivare) red under Erövringen.
Alys, Skogens Häxa
Den svarthåriga kvinna som förra veckan berättade för Daemon att han skulle dö på Harrenhal får ett namn den här veckan: Alys Rivers. Hon är en bastard från Flodlanden och inte en ladugåluggla… åtminstone är jag ganska säker på att hon inte är en ladugåluggla. Det är svårt att säga något definitivt om Alys.
Daemon kallar henne häxa, och med allt potion-bryggande hon gör, är det troligt att hon är vad många i Westeros skulle kalla en skogens häxa. De flesta skogens häxor kan förbereda några enkla mediciner och fungera som barnmorskor. De är ett vanligt val för unga jungfrur som befinner sig i behov av månblomma. Men ordet ”häxa” överdriver det – dessa kvinnor utövar inte magi.
Ja, de flesta skogens häxor utövar inte magi. Några verkar göra det. En berättelse talar om en forntida hjälte – Clarence Crabb – som skulle ta huvudena på de fiender han hade dräpt tillbaka till sin fru, en skogens häxa. Frun skulle kyssa huvudena på läpparna och väcka dem till liv, och huvudena skulle ge honom råd.
Alys passar någonstans in i denna tradition. Hon kanske kan se in i framtiden. Eller så har hon bara tillgång till Westeros finaste magiska svampar. Vi får vänta och se.
Berättelsen bakom Alyns och Addams Mor
När det gäller bastarderna får vi bekräftelse på Alyn och Addam Hulls släktskap den här veckan. Rhaenys säger så gott som rakt ut: De är Corlys barn. Hon lägger till till Alyn, ”Din mor måste ha varit väldigt vacker.”
Det verkar inte troligt att vi kommer att träffa Alyn och Addams mor i ”House of the Dragon” (det fanns inga nyheter om rollbesättning för henne), men ”Fire & Blood” går in på en del detaljer om henne. Marilda från Hull var dottern till en skeppsbyggare och kallades ”Mus” för att hon var ”liten, snabb och alltid i vägen”. Hennes två söner – som i boken har det klassiska silverhåret och lila ögonen hos Valyrierna – visade sig snabbt bli kapabla sjömän.
I boken säger Marilda att hennes pojkar är avkomma av Laenor Velaryon. Men Laenors förkärlek för män och ointresse för kvinnor gör detta svårt att tro på. Och i ”House of the Dragon” har Alyn och Addam åldrats upp tillräckligt för att det verkar praktiskt taget omöjligt att Laenor skulle ha varit deras far. I stället är den mycket mer troliga teorin att Corlys är deras far i princip bekräftad i detta avsnitt.
Vikten av Drakstens Drakskalle
När Rhaenyra berättar för Jacaerys om Sången om Is och Eld finns det en drakskalle bakom henne. Vi hör ofta talas om drakskallarna i Kungslandet; ett par scener utspelar sig framför Balerions skalle, till exempel. Men på Draksten? Jag känner inte till någon skalle som finns där.
Efter lite grävande är det tydligt att det finns ett anständigt antal drakskalar utspridda. Vid Tyrions tid fanns det till exempel 19 stycken i Kungslandet – och några härrörde från långt före Aegons Erövring. Den äldsta var mer än tre tusen år gammal; den yngsta bara hundrafemtio.
Om det stämmer att Targaryenerna har samlat in sådana skallar i 3 000 år, skulle skallen bakom Rhaenyra kunna tillhöra i stort sett vilken drake som helst. Men om jag skulle gissa skulle jag säga att det är skallen av Meraxes – den drake som Rhaenys Targaryen (Aegon Erövarens syster, och vår Rhaenys namngivare) red under Erövringen. Om man tittar närmare kan man se att ögonhålet är deformerat och skadat. Det är tecknet på att detta är en drake som vi känner till.
Återkomsten av Willem Blackwood
Kom ihåg den här Blackwood-pojken från säsong 1, som ber om Rhaenyryas hand i äktenskap och nöjer sig med att sticka en Bracken?
Det visar sig att hans namn är Willem Blackwood, och han återvänder den här veckan.
Det finns ingen Willem Blackwood i någon av böckerna, eller någon karaktär vars historia liknar den vi ser utspela sig på skärmen med Willem här. I ”Fire & Blood” tävlar Samwell Blackwood i en duell om Rhaenyryas hand och dör sedan i Slaget vid den Brinnande Kvarnen. Han efterträds som huvudet för sitt hus av sin son Benjicot Blackwood. I det här avsnittet säger Willem att han styr som regent tills Benjicot blir myndig. Så Willem är en ren skaparfigur för showen.
RIP till Muppet Tullys
Den här veckan möter vi Oscar Tully, sonsonen till Grover Tully och arvtagare till Flodlanden. Oscars plats som arvtagare innebär att showen har gjort en förändring från böckerna, där både Oscars far, Elmo, och äldre bror, Kermit, står före honom i Tully-successionen. Det är klokt av en TV-show att slå ihop en massa karaktärer till en för att påskynda saker, men det betyder också att vi inte kommer att få höra namnen Grover, Oscar, Elmo och Kermit uttalas i en och samma scen. En stor förlust för de överlappande ”House of the Dragon”- och ”Sesame Street”-fanbaskerna.
Nästa gång
Drakar har äntligen dansat. Kriget är inte längre bara oundvikligt – det har börjat. Och nästa vecka kommer fokus att handla om händelserna i Flodlanden, där Daemon fortfarande har en underbar tid.
RECENSIONER AV TIDIGARE AVSNITT:
- House of the Dragon: Säsong 2 – Avsnitt 1 A Son for a Son
- House of the Dragon: Säsong 2 – Avsnitt 2 Rhaenyra the Cruel
- House of the Dragon: Säsong 2 – Avsnitt 3 The Burning Mill
