Dieselråttor och sjömansmöss är en julkalender som sändes på SVT 2002 och har sedan dess blivit en minnesvärd men också något kontroversiell del av svensk julkalenderhistoria. Regisserad av Carina Dahl, är det en berättelse som sticker ut genom sin annorlunda och ganska mörka premiss i jämförelse med mer traditionella, mysiga julkalendrar.
Vad handlar den om?
Historien utspelar sig på ett gammalt och sjaskigt fraktfartyg vid namn “S/S Fia”, där vi får följa en brokig skara karaktärer: både människor och antropomorfiska djur. På skeppet arbetar dieselråttorna, som är fartygsbesättningen, och sjömansmössen, som bor i skeppets kök. Genom serien utvecklas en konflikt mellan dessa grupper, men tillsammans ställs de också inför hot från en ond antagonist, den märkliga kaptenen, och andra mörka krafter.
Berättelsen är ovanligt dyster för en julkalender och har mer äventyr och lite mörk humor jämfört med de mer traditionella varianterna. Serien blandar sjömansromantik med skrothumor, där smutsiga miljöer och hårt arbete speglas genom de olika karaktärerna och deras kamp för överlevnad ombord.
Vilka var med?
Skådespelarna lyckas väcka liv i de färgstarka karaktärerna som befolkar fartyget. Henrik Ståhl spelar rollen som skeppspojken Peppar och lyckas balansera en viss naivitet med hjältemod. Suzanne Reuter är minnesvärd som den hårdhudade kaptenen, och tillsammans med de röstskådespelare som gestaltar mössen och råttorna, som Gösta Ekman och Tomas von Brömssen, skapas en dynamisk ensemble.
Rösterna ger djup åt de djurbaserade karaktärerna och är avgörande för att skapa ett universum där möss och råttor känns lika levande och viktiga som människorna. Det är ett samspel mellan karaktärerna som lyfter hela serien och bidrar till att de surrealistiska inslagen blir trovärdiga.
Hur spelades den in?
En av de mest slående aspekterna med Dieselråttor och sjömansmöss är dess visuella estetik. Scenografin är detaljerad och atmosfärisk, där fartygsmiljön känns smutsig, oljig och ibland rentav skrämmande. Det här är ingen gnistrande, vit julmiljö, utan en rå och realistisk skildring av livet till sjöss med en touch av magisk realism.
Seriens produktion värderas högt, både i fråga om scenografi och kostym, som fångar den ångdrivna industrialismens estetik. Det är en julkalender med en mörkare ton och stil, vilket gör att den sticker ut från mängden. Dock är det just den mörka atmosfären som kan ha avskräckt vissa tittare, särskilt de yngre som kanske förväntade sig en mer traditionell julberättelse.
Vad har den för underliggande budskap?
Det som gör Dieselråttor och sjömansmöss särskilt intressant är hur den vågar utforska teman som ofta undviks i barnprogram, såsom maktkamp, lojalitet och att stå emot auktoritet. Genom att låta karaktärerna utvecklas över tiden och möta sina inre och yttre konflikter, går kalendern djupare än många av sina föregångare. Samtidigt finns ett underliggande budskap om samarbete och försoning, även mellan till synes olika grupper som råttor och möss.
Vad tyckte svenska folket?
När Dieselråttor och sjömansmöss först sändes var tittarnas reaktioner blandade. Den mörkare stilen och den ibland ruggiga stämningen gjorde att vissa föräldrar och barn tyckte att serien inte riktigt passade för julen. Samtidigt hyllades den av många för sin originella berättelse och sin unika visuella stil. Idag betraktas den som något av en kultklassiker, men den saknar den breda julmysfaktorn som många andra kalendrar har.
Vad tycker vi? Är den värd att se?
Dieselråttor och sjömansmöss är en julkalender som vågar vara annorlunda. Med sin dystra miljö, mörka humor och en historia som är både rolig och lite obehaglig, är det en serie som inte passar alla, men som erbjuder en minnesvärd upplevelse för de som uppskattar det ovanliga. Den utmanade den traditionella julkalenderformen och förde in något helt nytt i genren.
Den är ett bra alternativ för de som söker något mer äventyrligt och mindre sentimentalt, och det är fortfarande en julkalender som ofta diskuteras för sitt mod att gå sin egen väg.
