När en ung judisk flicka plötsligt försvinner i Baltimore strax före Thanksgiving 1966, skakas den lokala judiska gemenskapen i grunden. Denna tragiska händelse blir startskottet för en fängslande och visuellt vacker noir-thriller som utforskar parallella kvinnoporträtt, samhälleliga motsättningar och djupt rotade orättvisor under turbulenta 1960-talet. ”Lady in the Lake” är en miniserie som på ett skickligt sätt väver samman två olösta mordfall – ett av en ung judisk flicka och ett av en svart kvinna – och låter oss följa den drivna hemmafrun Maddie Schwartz på hennes resa att återuppta sina journalistdrömmar och söka rättvisa.
Serien, skapad av Alma Har’el och baserad på boken med samma namn av Laura Lippman, är ett stycke ambitiös och egenartad tv som tar stora berättarmässiga risker. Med Natalie Portman och Moses Ingram i de ledande rollerna levereras ett suggestivt, stämningsfullt och periodvis surrealistiskt kriminaldrama som lyfter fram viktiga samhällsfrågor som rasism, klasskillnader och kvinnors kamp för att ta plats och förverkliga sina drömmar. Även om serien inte är felfri, och inte alla kommer att uppskatta dess udda berättargrepp, är ”Lady in the Lake” en av sommarens mest ambitiösa och fängslande serieupplevelser.
Två parallella kvinnoporträtt i 60-talets Baltimore
Kärnan i ”Lady in the Lake” är de två huvudkaraktärerna Maddie Schwartz (spelad av: Natalie Portman) och Cleo Sherwood (spelad av: Moses Ingram). Maddie är en hemmafru som efter 20 år av att passa upp på sin man bestämmer sig för att lämna honom och återuppta sina ungdomsdrömmar om att bli journalist. Hon får jobb på en ansedd tidning och börjar gräva i fallet med den försvunna och senare döda svarta kvinnan Cleo.
Parallellt får vi följa Cleos liv, som kämpande ensamstående mamma, politiskt engagerad aktivist och motvilligt anställd på en skumraskaffär som drivs av den lokala svarta maffialedaren. Cleo fungerar också som en sarkastisk berättarröst från andra sidan graven, som riktar sig direkt till Maddie.
Genom dessa två kvinnoporträtt, som på många sätt står i kontrast till varandra, skildras 60-talets Baltimore med dess fortfarande oförblommerade rasism, misogyni och klasskillnader. Serien utforskar priset för kvinnliga ambitioner och drömmar, såväl som de oläkta sår i det förflutna som plågar både den judiska och den svarta befolkningen.
Visuell elegans och suggestiv stämning
En av ”Lady in the Lake” stora styrkor är dess visuella framtoning. Regissören Alma Har’el har skapat en läcker, atmosfärisk och ibland surrealistisk noir-estetik som fångar tidsandan på ett suggestivt sätt. Dova, skimrande färgtoner, intressanta klipptekniker och en sagolik musik av Marcus Norris bidrar till en drömsk och fängslande stämning.
De många drömlika fantasisekvenserna, som kontrasterar mot mörkret i berättelsen, drar tittaren djupare in i dramat och skapar en känsla av att vi befinner oss i en slags feberdröm. Kostymerna är också tidsenliga och väl genomtänkta, ytterligare förstärkande den nostalgiska och visuellt tilltalande upplevelsen.
Natalie Portman och Moses Ingram imponerar
I huvudrollerna som Maddie och Cleo levererar Natalie Portman och Moses Ingram riktigt starka insatser. Portman är fenomenal som den komplexa och inte alltid lika sympatiska Maddie, som genom skådespelarens förmåga ändå lyckas väcka tittarens empati och nyfikenhet.
Ingram å sin sida gör en minst lika övertygande prestation som den kämpande ensamstående mamman Cleo. Karaktären är central i berättelsen, även om den utspelas ur Maddies synvinkel, och Ingrams skildring är både mänsklig och kraftfull.
Tillsammans skapar Portman och Ingram två parallella kvinnoporträtt som fångar tittarens intresse och engagemang, trots de svåra omständigheter som präglar deras liv i 60-talets rasistiska och misogyna samhälle.
En berättelse om mod, drömmar och rättvisa
I grunden är ”Lady in the Lake” en berättelse om mod, drömmar och sökandet efter rättvisa. När Maddie bestämmer sig för att lämna sin trygga tillvaro som hemmafru för att förverkliga sina journalistiska ambitioner, riskerar hon mycket. Men hennes drivkraft att hitta sanningen bakom Cleos död driver henne framåt, trots de motstånd hon möter från en mansdominerad bransch och ett samhälle som inte är berett att ge utrymme för kvinnliga röster.
Samtidigt skildras Cleos kamp för att ta plats och förbättra villkoren för den svarta befolkningen i Baltimore. Hennes engagemang för sociala frågor och vägran att foga sig i rådande maktstrukturer kostar henne till slut livet. Men genom att låta Cleo fungera som berättarröst från andra sidan graven, ges hon en form av posthum rättvisa och möjlighet att tala direkt till den drivna Maddie.
Serien tar stora berättarmässiga risker
”Lady in the Lake” är en serie som verkligen vågar ta stora berättarmässiga risker. Genom att låta Cleo fungera som en sarkastisk berättarröst, och genom de många drömlika fantasisekvenserna, skapar Alma Har’el en egenartad och suggestiv noir-estetik som inte alla tittare kommer att uppskatta.
Ibland tenderar serien att tappa tråden i sitt försök att brodera fram de komplexa tematiska frågeställningarna, och det sista avsnittet upplevs som något forcerat och övertydligt förklarande. Men trots dessa svagheter är ”Lady in the Lake” en fängslande och visuellt vacker tv-upplevelse som lyfter fram viktiga samhällsfrågor på ett unikt sätt.
En av sommarens mest ambitiösa seriesatsningar
Sammanfattningsvis är ”Lady in the Lake” en av sommarens mest ambitiösa och intressanta seriesatsningar. Genom att skickligt väva samman två parallella kvinnoporträtt och låta dem agera i ett Baltimore präglat av rasism, klasskillnader och misogyni, skapar serien en suggestiv och stämningsfull noir-thriller.
Natalie Portman och Moses Ingram levererar riktigt starka skådespelarinsatser, och den visuella elegansen med dova färger, intressanta klipp och en sagolik musik bidrar till en fängslande upplevelse. Även om serien inte är felfri och inte alla kommer att uppskatta dess udda berättargrepp, är ”Lady in the Lake” ett ambitiöst och unikt tv-drama som förtjänar uppmärksamhet.
Sammanfattning av filmen
”Lady in the Lake” är en fängslande och vacker noir-thrillerserie som tar sig an viktiga samhällsfrågor på ett skickligt sätt. Genom att skildra parallella kvinnoporträtt i 1960-talets rasistiska och misogyna Baltimore, väver serien samman två olösta mordfall och låter oss följa den drivna hemmafrun Maddie Schwartz på hennes resa att återuppta sina journalistdrömmar och söka rättvisa.
Med Natalie Portman och Moses Ingram i de ledande rollerna, samt Alma Har’els suggestiva och stämningsfulla regi, skapar ”Lady in the Lake” en unik och periodvis surrealistisk noir-upplevelse. Även om serien inte är felfri och inte alla kommer att uppskatta dess udda grepp, är den en av sommarens mest ambitiösa och intressanta seriesatsningar som förtjänar uppmärksamhet.
